Presentation och partypepp

Jag kan bara stämma in i min kollegas: NU KÖR VI!
Själv heter jag Lisa Meyer. Detta blir mitt andra år som bloggare under festivalen, det första för GIFF.
Är riktigt svag för starka relationella skildringar och för övrigt beundrar jag filmer som lyckas hålla en poetisk underton utan att för den sakens skull bli pretentiösa eller påträngande. Ni vet, när kameran får spela en väldigt central roll i filmen så att det blir sådär mänskligt operfekt och vackert.  Några filmer på min favvolista: De ofriviliga, Om jag vänder mig om, Fickende Fische (Knullar fiskar), Alle Anderen (Du & jag), Il y a longtemps que je t’aime (Jag har älskat dig så länge) och sist men inte minst älskade Blue Valentine (som tilldelades Ingmar Bergman Best Debut Award under GIFF 2011).
Med detta sagt har jag letat fram några favoriter ur programmet som jag ser lite extra fram emot; Artificial Paradises, Drömmar, We need to talk about Kevin och Your sister’s sister.

Nu till kvällens och definitivt (en av veckans) största höjdpunkt(er). Om man tillhör en av de lyckliga 2000 som fått biljett vill säga. Just det, invigningsfesten på Clarion Hotel Post.
För musik och underhållning står bland andra Ane Brun som jag själv nyligen fick upp ögonen för genom detta TV-framträdande.

Men för partypeppen är det en låt av en annan av kvällens gäster som går varm i högtalarna, såhär 2 timmar innan portarna öppnas. Det blir tredje gången jag ser familjen live ikväll (läs inatt) och det brukar alltid bli en pulshöjare på några hundra slag i minuten när introt till denna låt sätter igång (för att inte prata om de nästkommande 3 minuterna och 52 sekunderna). VJ:n Johan Söderberg som också finns på plats för att uppträda under festligheterna står för övrigt för regin till låtens officiella musikvideo (se klipp) som kammade hem en Grammy. Jag pratar förstås om ”Det snurrar i min skalle”.

Dela gärna med dig av filmtips, åsikter och reflektioner kring filmer och festivalen i stort i kommentatorfältet här nedan!

Vi ses i minglet!
Lisa Meyer, bloggare GIFF

We are all eager to finally start up and to get out and be part of the truly amazing festival atmosphere of more than 130 000 other film enthusiasts.
I am Lisa Meyer. This will be my second year as a blogger during the festival,  the  very first time for this site.
My film  taste would probably best be described through these examples of movies:  De ofriviliga (Involuntary), Om jag vänder mig om (Daybreak), Fickende Fische (Do Fish Do It), Alle Anderen (Everyone Else), Il y a longtemps que je t’aime (I’ve loved you so long)  and last but not least, lovely Blue Valentine (winner of Ingmar Bergman Best Debut Award, GIFF 2011). With that said, some of my programfavourites are: Artificial Paradises, Drömmar, We need to talk about Kevin and Your sister’s sister.
Looking forward for tonights big opening party at Clarion Hotel Post. To get myself in the right party-mood I keep watching these 2 youtubeclips by Ane Brun and Familjen who both will be preforming at tonight’s party.

Don’t forget to share your own opinions, reflections or views on the movies and festival in the commentfield below!

I hope to see you on the dancefloor!
Lisa Meyer, blogger GIFF

Advertisements

An Important Movie

I’m not going to get into the debate on Russia’s political future, but only as a (distant) spectator confirm that the story of this country for sure has left deep scars in its people and spirit.

The recent major focus on Russia’s political situation has probably not managed to escape anyone’s attention. Hopefully this is the beginning of a democratization process with a more open cultural climate as a result. However, while waiting, there are still possibilities for the rest of the world to get a glimpse of the people behind the country.
The Swedish-produced documentary Once There Was Love (Vi som älskade) gives its audience an unpleasant insight into the Russian middle class life. Marked by the lack of trust in the political system and the future, with alcohol and declining optimism as each other’s followers we watch a family perform its balancing act on the very breaking point.
This will not be the movie that will change Russia’s status in the world by revealing secrets of a tortured country. To be honest it will most likely confirm the view on Russia and Russians that most “outsiders” have today.
But through this film we are given a possibility to find some kind of deeper understanding for how the society characterizes its inhabitants. To see the people behind its country a little bit clearer and relate to them as something else as far-away-people in time and place.

The daughter in the family.

There Once Was Love will be screened on the following days:
Monday 30/1 17.30 Biopalatset 10
Tuesday 31/1 15.00 Chalmers 2
Wednesday 1/2 15.00 Chalmers 2

All screenings will be with English subtitles, don’t miss it out!
Lisa Meyer, blogger GIFF